Spanska inkvisitionen

Den Heliga Spanska Inkvisitionen skapades 1478 av Kung Ferdinand och Drottning Isabella, för att bibehålla ortodox katolicism i deras kungariken och ligger under den Spanska monarkins direkta kontroll.
Invisitionen, som en ecclesiastal tribunal, har bara jurisdiktion över döpta kristna. Men, eftersom religionsfrihet inte längre finns i Spanien 1568, betyder det i praktiken alla kungens undersåtar.

Förhistoria
Den Heliga Spanska Inkvisitionen skapades genom den påvliga bullan Ad abolendam "För att bli av med det.", som utgavs 1178, av Påven Lucius III, som ett sätt att stoppa det Albigensiska kätteriet i södra Frankrike.

Omvärld
Den Heliga Spanska Inkvisitionen skapades för att försvara Den Heliga Kyrkan och Konungen från kätteri från de icke kristna grupper som länge hade allt för stort inflytande i Spanien, efter att Spanien hade återerövrats från Morerna. Morerna dominerade, emot guds vilja, mycket av Iberiska halvön sedan deras invasion år 711, tills de kastades i havet av en lång, av Gud välsignad, kampanj av endräkt och återerövring.
Sorgligt nog ledde inte återerövringen till en omedelbar och fullständig utvisning av de okristna, utan resulterade i stället till en lång ohelig samexistens mellan Kristna, morer och judar. Speciellt Granada, i söder, led länge under moriskt styre, faktiskt ända fram till 1492 och stora städer, speciellt Sevilla, Valladolid och Barcelona hade stora judiska befolkningar, huvudsakligen i så kallade juderier.
I slutet av 1300-talet blossade flera rättmätiga utbrott av anti-judaism upp i Spanien. Upploppen i juni 1391 var speciellt blodiga, I Sevilla dödades 13 bröder och hundratals judar, medan synagogan jämnades med marken. Även i andra städer, såsom Cordoba, Valencia och Barcelona dog många kristna en orättfärdig död tillsammans med judarna. Tack vare dessa bröders blodsoffer såg många judar guds ljus och lät sig godvilligt döpas. En ny socialgrupp, de till en början opålitliga och till och med av judarna föraktade conversos, eller nykristna, uppstod.
Genom sin konvertion fick judarna inte enbart del av Guds Himmelska Paradis, utan de slapp även undan förföljelser och fick tillträde till många ämbeten som de nya, rättfärdiga, lagarna har förbehållit för kristna.
Många av conversosen har under senare år fått viktiga poster i riket, tex Luis de Santangel och Gabriel Sanchez, som finansierade unge Christopher Colombus’ resor.

Grundande
Fader Alonso de Hojeda, en Dominikanerbroder från Sevilla, övertygade Drottning Isabella att det fortfarande förekom kryptojudaism bland Andalusiska conversos, medan Drottning befann sig i Sevilla åren 1477 och 1478. Monarkerna bestämde sig för att instifta Den Heliga Spanska Inkvisitionen i Castillen, för att uppsöka och undanröja de falska konvertiterna och bad om påvens assistans och bemyndigande för detta.
I Herrens år, den 1:a november 1478, Promulgerade Den Helige Fadern, Påven Sixtus IV, bullan ” Exigit sinceras devotionis affectus”, vilken instiftade Den Heliga Spanska Inkvisitionen i kungadömmet Castillen. Bullan gav även Monarkerna exklusiv rätt att utnämna inkvisitorerna. Trots detta tog det två år, till den 27 september i Herrens år 1480, innan de första två inkvisitorerna, Fader Miguel de Morillo och Fader Juan de San Martín utnämndes.
I början var Den Heliga Spanska Inkvisitionen svårligen begränsad i sitt arbete, till jurisdiktionen av Sevilla och Cordoba, där Fader Alonso de Hojeda hade påträffat nästet med falska conversos. Den första Auto de Fé firades i Sevilla, den 6:e februari i Herrens år 1481. Sex kättares odödliga själar förlöstes av Herren Guds renande lågor från sina synder. Gudstjänsten hölls av Fader Alonso de Hojeda, vilkens skarpsynthet och oavlåtliga arbete mot kättare hade låtit Den Heliga Spanska Inkvisitionen dra sitt första andetag. Efter denna lyckade start växte Den Heliga Spanska Inkvisitionen snabbt i kungadömmet Castillen.
Folket i Aragon motsatte sig dock våldsamt instiftandet av Den Heliga Spanska Inkvisitionen där och även Den Helige Fadern, Påven Sixtus IV, lät sig påverkas av falska informatörer och promulgerade en ny bulla som inte talade till Den Heliga Spanska Inkvisitionens fördel och felaktigt påtalade uppfattade missförhållanden inom inkvisitionen, bland annat om dennas finansiering. En kunglig emissarie från Kung Ferdinand redde dock ut dessa beklagliga missförstånd och den 17e oktober i Herrens år 1483 promulgerade så Den Helige Fadern, Påven Sixtus IV, ytterliggare en bulla, som utnämnde Tomás de Torquemada till Helig Överinkvisitor av Aragón, Valencia och Catalonien.
Genom detta gudabenådade handlande förvandlades Den Heliga Spanska Inkvisitionen till den enda myndigheten med domsrätt i alla de spanska Kungadömena. De förtappade i Aragons städer fortsatte mottsätta sig och gick till och med till öppen revolt. Inte förän Inkvisitor Pedro Arbués orättfärdigt mördades och därmed inträdde i helgondom, i Zaragoza den 15e september 1485, såg folket i Aragon genom djävulens bländverk och reste sig mot de opålitliga conversos medan de valde sida för Den Heliga Spanska Inkvisitionen.

Judarna kastas ut
31e mars i Herrens år 1492, endast tre månader efter att det sista Nazarikungariket i Granada återerövrats med Herrens hjälp, promulgerade Kung Ferdinand och Drottning Isabella ett dekret som beordrade utvisning av alla judar ur alla Spaniens länder, så inte deras närvaro skulle vilseleda deras döpta fränder.
Judiska undersåtar gavs nådigt tre månader, till 31e juli, att välja mellan Dop eller utvisning. Det kungliga dekretet lät dem vidare nådigt medtaga alla sina tillhörigheter, utom land, som måste säljas, och guld, silver och slagna mynt, som tillföll kronan.
En delegation av judar, anförda av den bespottade hedningen Isaac Abravanel erbjöd Kung Ferdinand en stor summa pengar i utbyte mot återdragandet av ediktet. Kungen vacklade i sin rättfärdighet och om inte Den Heliga Överinkvisitorn hade stormat in i rummet i sista ögonblicket och kastat trettio silverpenningar på bordet framför juden, i det han yttrade ”Judas fick trettio mynt, vilket blir priset denna gång för att förråda Herren Jesus”, vet ingen om djävulens klor hade kunnat bortföras från Spanien.
Vår mest aktade historiker, Juan de Mariana, beräknar de deporterade till 800 000.
De som stannade ökade på gruppen conversos, som då var Den Heliga Spanska Inkvisitionens huvudåtagande och största huvudbry. Samme Mariana beräknar att 40 000 judar döptes under dessa tre månader och det förefaller logiskt att tro att vissa av dessa gav efter för den värsta av frestelser och falskeligen accepterade Dopets Heliga Sakrament för världsliga fördelars skull. Detta ledde till att Den Heliga Spanska Inkvisitionen fick mångdubbla sina ansträngningar att rena deras odödliga själar innan de möter Yttersta Domen.
Efter 1531 hade rötan renats bort och andelen conversos i Den Heliga Spanska Inkvisitionens protokoll sjunker stadigt, för att nu ligga runt 3%.

Protestantiska irrläror
Sedan sekelskiftet och uppstickaren Luthers illgärning 1517 har majoriteten av rättegångar i stället behandlat den sekt som kallas protestantism. Den Heliga Spanska Inkvisitionen har fungerat som ett effektivt maskineri för att kapa de knoppar av protestantism som har uppstått i Spanien. De första handlade om en sekt av mystiker som kallade sig ”Alumbrados”. Långa rättegångar slutade med fängelsestraff för alla besmittade, men inte med några avrättningar. Just när jag skriver detta pågår de första målen mot lutheraner, i Valladolid och Sevilla. Må Herren Gud visa nåd mot deras villfarna själar, när de bevisats skyldiga och dömts i laga ordning.

Censur
Som en del av motreformationen arbetar Den Heliga Spanska Inkvisitionen aktivt mot spridandet av kätterska ideer i Spanien, genom att tillhandahålla Index över förbjudna böcker. 1551 publicerades Spanska Index, som innehåller böcker som är förbjudna att innehas, men även sådana som noga måste censureras av godkända censorer innan de får spridas.
För att bibehålla en väl upplyst prästerskaps- och vetenskapselit har Den Heliga Spanska Inkvisitionen i sin godhet tillåtit att böcker som i det stora hela innehåller god dogma får spridas, så fort den dåliga dogman är överstruken, omskriven eller uttagen.
Oupsåtligt brott mot censuren skall inte straffas övermåttan högt, om inte brottet är särdeles allvarligt. Som exempel kan nämnas det svåraste fallet hittills, i vilket Fray Luis de Leon översatte Höga Visan, direkt från Hebreiska. Detta brott sonar han nu sedan tre år i Den Heliga Spanska Inkvisitionens celler i Valencia.

Den Heliga Spanska Inkvisitionen och moriscos
Förutom conversos och protestanter bör även moriscos ges särskild uppmärksammhet.
Dessa konvertiter från islam är i regel pålitligare än de andra grupperna, eftersom de omvändes i dekret av Karl den I:e redan 1502 och 1526. Trots detta bör de ges särskilt stöd, så de inte hänfaller till förgångna synder.

Andra brott
Även om Den Heliga Spanska Inkvisitionen skapades för att stoppa hedendommens frammarch har den fått tynga sig med utredandet av andra brott, som i sig kan leda till kätteri eller kan försvaga den viktiga religiösa likformigheten.
Av de totalt 38095 rättegångar som har arkiverats i Suprema sedan 1490 har brotten fördelat sig som följer: judaizantes (2,507); moriscos (1311); lutherans (2,499); alumbrados (149); vidskepelse (3,750); kätterska åsikter (14,319); bigami (2,790); försvar av dömd (1,241); brott mot Den Heliga Spanska Inkvisitionens väsen (6,954); felaktig rådgivning under bikt (634); diverse (1,941).
Den upplysta Heliga Spanska Inkvisitionen tar generellt avstånd från anklagelser om häxeri, i motsats till sina mindre upplysta bröder i grannländerna. Häxeriprocesserna var ett beklagligt misstag som tillhör vår medeltid och är inget som upplysta teologer och vetenskapsmän av idag bör syssla med.
Kätterska åsikter rymmer en myckenhet av synd, inkluderande okvädningsord, hädande, tvivelaktiga uttalande om religiösa frågor och sexualmoral, samt prästers uppförande. Många har hamnat inför rätta för sina kätterska ideer om att sex i annat syfte än fortplantning inte är en synd, eller för att de har ifrågasatt Kristen tro som Transubstantion, eller Marias Jungfrudom.
Försvar av dömd handlar om de fall då en person har agerat försvarare eller karaktärsvittne åt en anklagad som sedemera dömts.
Den stora andelen dömda för felaktig rådgivning under bikt visar tydligt vilken sträng kontroll Den Heliga Spanska Inkvisitionen håller över sina underlydande präster, en mycket viktig detalj för att få populacen tyglad. En präst med felaktiga uppfattningar kan ställa till med en myckenhet av skada, eftersom hans predikningar och bikt tas som Guds ord av den obildade populacen. Viktigt är dock att präster alldrig får straffas vid Autos de Fe, eftersom detta kan skada Den Heliga Kyrkans trovärdighet. Felande präster skall i stället kallas till högre myndighet och möta sin rättegång och rätmätiga dom där.

Organisation
Även om Den Heliga Överinkvisitorn, högste chef för Den Heliga Spanska Inkvisitionen, utses av Majestätet, måste dennes beslut ratifieras av Den Helige Påven inom två månader från Den Heliga Överinkvisitorns tillträde. Som enda myndighetsperson med makt i alla de Spanska kungadömena (inklusive de Amerikanska vicekungadömena) är Den Heliga Överinkvisitorn president och sammankallare av ”Supremas Råd och allmänna Inkvisitorer”, i dagligt tal Supremas Råd, vilket presiderar i Sevilla, instiftades 1488 och består av sex medlemmar, Suprematorer, namngiva av Majestäten och godkända av Den Helige Påven. Den Heliga Överinkvisitorn har fem röster i detta råd och kan således röstas ned av eniga Suprematorer, i vilket fall ärendet hänskjuts till Den Heliga Påven för avgörande. Eniga Suprematorer som har röstat emot Den Heliga Överinkvisitoren i en fråga skall inte dömas som kätterska, om Den Helige Påven ger sitt bifall till deras beslut.
Under Suprema sorterar de permanenta inkvisitionstribunalerna. Dessa finns i Ávila, Córdoba, Jaén, Medina del Campo, Segovia, Sigüenza, Toledo, Zaragoza, Teruel, Sevilla, Barcelona, Valencia, Madrid och Valladolid. Under närmaste permanenta tribunal sorterar sedan de mobila. Dessa installerar sig på den permanenta tribunalens order, för längre eller kortare tid, på platser där djävulen har drivit sitt spel och förlett goda kristna.
De mobila tribunalerna på Mallorca och i kolonierna sorterar dock under Sevilla, med liknande privilegier och skyldigheter som de permanenta.

Tribunalernas samansättning
Från början bestod varje tribunal av två inkvisitorer, en Calificador, en Alguacil och en fiskal (åtalare). Efterhand som omfattningen av djävulens verk i vårt rike har uppdagats för oss har nya positioner inrättats. En Alguacil har företrädesvis universitetsexamen och är kunnig jurist, men även teolog, medan en Calificador måste vara ytterst skicklig teolog och oftast har en bakgrund i Dominikaner- eller annan religiös orden. Inkvisitorer som tidigare har varit praktiserande präster är sällsynt, men förekommer. Det rör sig i sådana fall om exceptionella individer, som har hanterat kätteri i den egna församlingen på ett handfast och Gud I Behagligt vis. Samma regler för godkännande av Den Heliga Överinkvisitorn gäller för dessa som för alla andra. Lämpliga ämnen till Inkvisitorskap söks på universiteten och bland de religiösa ordnarna. Den utvalde måste sedan gå i en sju år lång lära hos en äldre Inkvisitor, innan godkännande av Den Heliga Överinkvisitorn kan komma I fråga. En Inkvisitor stannar sällan länge på samma post, den genomsnittliga tiden i Valencia, tex, är två år. Det anses allmänt att mobila inkvisitionstribunaler är mindre åtråvärda än de stationära och därför är det huvudsakligen yngre eller misshagliga Inkvisitorer som bemannar de mobila. En god gissning kan vara att ju närmare Sevilla en permanent Inkvisitionstribunal ligger, eller ju närmare sin permanenta tribunal en mobil befinner sig, ju bättre kontakter har de Inkvisitorer som är stationerade där.
Betalning för en Inkvisitor är som sig bör, i förhållande till hans stora ansvar och kunskap. En normal årsinkomst ligger på cirka 60,000 maravedíes. (en bonde tjänar ca 500, en bypräst 5000-8000.)
Fiskalen är ansvarig för framläggandet av åtalet, undersökningen av anklagelserna och förhören av vittnen. På Calificadores ansvar, såsom teologer, ligger att bedömma om den åtalades beteende är ett brott mot Gud, mot Guds lag, mot Tron, eller enbart ett världsligt brott. Om brottet är mot världslig lag, lämnas den anhållne över till världsliga mydigheter, annars faller det innom Den Heliga Inkvisitionens domvärjo. Alguacilerna har på sitt ansvar den juridiska proceduren, att allt går rätt till, samt att alla protokoll hamnar på rätt plats. Domstolarna har dessutom tre sekreterare, notario de secuestos (tillgångsnotarie), som registrerar den anklagades tillgångar vid arresteringstillfället, notario del secreto (hemlighetsnotarie) som nedtecknar den åtalades och vittnenas vittnesmål samt escribano general (allmännotarie), rättens sekreterare. Dessa tre sekreterare består ofta av lärlingar till De Heliga Inkvisitorerna.
Tribunalen har även en exekutivo avdelning, som hanterar arresteringar och fängslande av de åtalade. I de fall en tribunal behöver bekymra sig över sin egen säkerhet är även detta exekutivos ansvar. Tribunalens nuncio ansvarar för officiel information till populace, medan alcalde sköter om (matar) fångarna.
Till varje tribunal hör även två andra medlemmar, familiares och comissarios.
Familiares arbetar tillsammans med Den heliga Inkvisitionen och skall ständigt vara i beredskap att ge stöd till denna. Att bli utvald till familiare är ett stor ära, det innebär att man offentligt erkänns som Limpieza de Sangre — gammal Kristen status — och medför vissa andra privilegier, som till exempel skattefrihet. Många adelsmän finns i familiares ranker, men dock domineras de av ofrälse.
Comissarios däremot är alltid medlemmar av de religiösa ordnarna och är speciellt ansvariga för att undersöka prästerskapet.
En viktig del av Den Heliga Spanska Inkvisitionens organisation är naturligtvis även dess finansiering. Den Heliga Spanska Inkvisitionen har ingen egen budget, utan dess verksammhet beror helt och hållet på confiscaciones, dvs konfiskering av de arresterades tillgångar. Varje tribunal sköter själv om detta och eventuellt överskott rapporteras årligen till Sevilla.

Undersökning
Första steget i en Tribunalundersökning är Nådens Påbud. Efter Söndagsmässan äntrar Den Heliga Inkvisitorn predikstolen och läser upp påbudet, som förklarar vanliga kätterska tankar och handlingar, och därefter uppmuntrar han hela församlingen att komma till tribunalen för att lätta sitt samvete. Detta ger varje syndare möjligheten att stiga fram och ange sig själv, i utbyte mot ett lätt straff, eftersom de har visat sig vara starka nog att besegra satan inom sig själva. Dessutom kommer den förtappade syndaren, efter avtjänat straff, att automatiskt återupptas i den heliga Kyrkan och hans frälsning kommer inte att påverkas.
För att kunna omfattas av Nådens Påbudet och räknas som botfärdig måste även syndaren lätta sitt hjärta om andra syndare i dennes omgivning.
Efter en tid ersätts så Nådens Påbud med Trons Påbud och i och med detta försvinner möjligheten för den förtappade syndaren att få en snabb och smärtfri förlåtelse för sina synder, eftersom djävulen i honom har visat sig vara starkare än hans gudfruktighet. I detta stadiumet av Den Heliga Spanska Inkvisitionens arbete är i stället angivelser av andra den största källan till information om populacens kätterska synder. Även de som har blivit angivna av botfärdiga syndare under Nådens Påbud konfronteras här för första gången med sina synder. En angivare är alltid anonym, så att inte den angivne kan bjuda djävulen att skada den som hjälper Guds arbete.
Vid misstankar från andra håll, kan naturligtvis en Helig Inkvisitor begära misstänkta häktade och förhörda, även om ingen har särskilt angivit dem.

Fängslande
Efter ett angivande undersöks fallet av Calificadores, vilka skall bedömma om kätteri är inblandat, eller om det är ett simpelt världsligt brott, som skall utredas av världsliga myndigheter. Om brottet bedöms som kätteri fängslas den anklagade av Den Heliga Spanska Inkvisitionen. En fängslad kättare fick förr omedelbart alla sina jordiska ägodelar belagda med kvarstad, men sedan den problematiska, av Monarkerna påverkade bullan, Semper proxi Scotte av Herrens år 1561, har ”Den fängslades nära anhöriga rätt till en summa för uppehållande av livets nödtorft, om denna summas utbetalande inte äventyrar Den Heliga Spanska Inkvisitionens betalning för procedurer i undersökning, åtal och fängsligt förvar av kättaren.” Syftet med denna kvarstad är naturligtvis att uppbära Den Heliga Spanska Inkvisitionens kostnader, i det att den oförtrutet kan fortsätta kampen mot kättare.
Hela proceduren genomförs under största möjliga hemlighetsmakeri både utåt, mot populacen, och mot den åtalade. Det är av största vikt att kättaren inte meddelas vilka kätterska handlingar han åtalas för, eftersom djävulen då kan förvrida hans syn, så att han inte avslöjar även de handlingar tribunalen ännu inte är medvetna om.
Eftersom en botfärdig syndare finner nåd inför Gud vid Den Yttersta Dommen, medan en som har svultit ihjäl, torterats till döds eller annorledes dött i fängsligt förvar blir djävulens byte, är det mycket viktigt att Den Heliga Spanska Inkvisitionens fängelser håller sina fångar vid liv i högsta möjliga utsträckning. Det var med stor glädje Supremas i fjol noterade en fortsatt nedåtgående trend, till knappt sju procent (blott en fjärdedel av de världsliga myndigheternas siffror), av fängslade som avled innan dom kunde avkunnas. Med hänsyn tagen till att denna låga siffra skall kunna fortsätta sjunka ombeds samtliga tribunaler påskynda de mål som berör gamla eller sjuka, i största möjliga mån.

Av Supremo godkända tortyrmetoder
Sedan Den Helige Fadern, Påven Innocentius IV, 1252 promulgerade sin bulla ”Ad exstirpanda” har tortyr bemyndigats även i Den Heliga Spanska Inkvisitionen och inte bara i de världsliga domstolarna. Härmed har vi av Den Helige Gud fått rätten att använda ett mycket kraftfullt vapen mot kätteri och djävulens bländverk. Dock måste vi noga åminnas de restriktioner vi är ålagda under bruk av tortyr, nämligen att metoder som orsakar blodflöde, stympningar eller döden är oss förbjudna. Dessutom, Den Heliga Spanska Inkvisitionen tillåts aldrig att tortera en kättare mer än en gång.
Angående metoder rekomenderas särskilt strappado, under vilken armarna binds bakom ryggen på kättaren, varvid han hissas upp i handlederna för att på så sätt lossa hans axelleder. I svåra fall kan tyngder vid anklarna hjälpa till att även lossa lederna i benen.
Systematiskt och slentrianmässigt användande av tortyr ses inte med blida ögon av Suprema, tortyr måste ha som mål att avslöja grovt kätteri, som judaism eller protestantism, och får inte användas som ett straff i sig själv.

Rättegång
Kättaren tillåts anlita en sakförare för sin sak, men för att underlätta och påskynda tribunalens arbete skall det påpekas för denna att om han försvarar en anklagad som sedemera döms som kättare kommer sakföraren att förlora rätten att praktisera som sådan och dessutom kommer hans handlande i denna sak att provas av Den Heliga Spanska Inkvisitionen. Detta torde höja ett varnande finger för alla landets sakförare, att inte ta sig an skyldiga kättare, så att våra tribunaler hålls fria från det käbbel som har drabbat och lamslagit våra världsliga domstolar. De kättare som väljer att inte anlita en sakförare skall i stället tilldelas en försvarsrådgivare, någon av tribunalens medlemmar, vars uppgift det är att uppmuntra kättaren att blotta sitt hjärta och tala ut inför Den Helige Gud och vädja om Hans förlåtelse.
I rättegångens inledningsskede skall den åtalade inbjudas att ”nämna dem som hyser honom dödligt agg”. Om den som ursprungligen har nämnt den åtalade som kättare finns bland dessa namn, och den åtalade inte självmant erkänner kätterska tankar eller handlingar under undersökningarna, skall den åtalade skyndsamt frisläppas och proklameras som En God Kristen vid nästpåföljande gudstjänst. Den som har nämnt den oskyldige som kättare, däremot skall inspärras på livstid i världsligt fängelse. Denna procedur garanterar att Den Heliga Spanska Inkvisitionens tribunaler hålls utanför lokala bråk och groll.
För att bevisa sin oskuld har den åtalade två möjligheter: abonos (att presentera vittnen på sin starka gudfruktighet) eller tachas (att påvisa tribunalens vittnens opålitlighet) Abonos som väljer att försvara en åtalad vilken sedemera döms som kättare kommer själva att prövas, antingen på samma grunder som kättaren, eller för brott mot Den Heliga Spanska Inkvisitionens väsen.
Domar mot fängslade kättare bör avkunnas snarast möjligt, helst inom någon månad efter fängslandet och bara i svåra fall bör en undersökning dra ut över en period av flera år.
Dommen mot kättaren skall fällas genom omröstning bland tribunalens medlemmar. Om beslutet inte skulle vara sammstämmigt måste Suprema informeras.
När processen är avslutad skall De Heliga Inkvisitorerna informera den Heliga Biskop under vilkens domvärjo tribunalen arbetar, samt consultores, under en Consulta de fe.
Ett fällande dom kan inte överklagas. Däremot kan de Heliga Inkvisitorer som fastställer den själva tvingas svara inför Den Heliga Överinkvisitorn, och skulle en lagd dom befinnas vara orättfärdig, så tilldöms de felande inkvisitorerna samma dom som Den Oskyldigt Dömde. Om Den Oskyldigt Dömde har dömts till döden och avrättats, eller på annat sätt har avlidit utanför kyrkans gemenskap, så skall hans kvarlevor begravas på Den Heliga Inkvisitionens egen kyrkogård i Sevilla och Den Helige Påven skall prova hans möjlighet att upphöjas till helgon.

Dom
Resultatet av en rättegång kan bli ett av följande:
1. Den Åtalade kan i sällsynta fall frikännas från misstanke.
2. Om tribunalen inte kan bevisa kätteri kan processen suspenderas. I detta fall släpps kättaren fri under misstanke och han skall leva med det som en kvarnsten; att någon dag skall åter hans process återupptagas. Kättaren kan dock tills denna dag obehindrat fortsätta att leva i den kyrkliga gemenskapen.
3. Kättaren kan tilldömas botgörning och därefter bli återupptagen i Den Heliga Kyrkan. Kättaren måste först offentligt avsvära sig sina irrläror (de levi om det är en mindre gärning och de vehement om det är allvarligare) och tilldöms sedan ett straff. Exempel på straff kan vara pilgrimsfärd eller behängning med ett gult träkors på livstid, för de levi, eller exil, fängelsestraff, böter, konfiskering av egendom, tid på en galär eller fysiska straff som till exempel piskning för de vehement.
4. I de allra allvarligaste fallen, som återfallskättare och icke ångerfulla kättare, finns bara ett straff, frisläppande till den världsliga rättvisan och därpå följande rening med eld. Detta förfarande förlänar dock inte kättarens själs försoning med Den Helige Gud och bör därför i det längsta undvikas. Renandet bör ske på väl synlig plats, till exempel på stadens torg, för att populacen skall se följden av att trotsa Den Helige Gud.
Innan bålet tänds skall kättaren få flera chanser att ångra sina synder. Den kättare som på detta sätt, i sista stunden, tar emot Den Helige Guds nåd och nattvard skall i barmhärtighet garroteras innan bålet tänds. Om kättaren dock fortfarande inte ångrar sina synder, skall bålet oljas väl innan det tänds. Viktigt är att ingen olja kommer på kättarens hud eller kläder, så att han får längsta möjliga tid att ångra sina synder på bålet, innan elden förtär honom.
Den Helige Inkvisitorn Bernard Gui är ett exempel på vad som kan uträttas med nit och plikt. Under femtom år som Helig Inkvisitor i och runt Cordoba har han bara förlorat 42 själar till djävulen via bålet, av de 904 han har funnit skyldiga till kätteri.
I de beklagliga fall då en kättare har dött innan han har kunnat bestiga bålet, måste en avbild av honom brännas i hans ställe, för att inte hans ande skall hemsöka hans hemtrakt.

Auto de Fe
Om domen är fällande innebär det att kättaren skall medverka i Den Heliga Auto de Fe ceremonin. Under denna högtidliga ceremoni firas den botfärdige kättarens åerkomst till Den Heliga Guds gemenskap, genom Den Heliga Spanska Inkvisitionens försorg, eller i värsta fall bestraffas en icke ångerfull kättare.
En Auto de Fe firas oftast offentligt, men om särskilda fall föreligger, som att den dömde är präst eller av hög rang, kan den också vara privat. Offentliga Autos bör firas under en högtid, när så många som möjligt kan komma till det torg där den annordnas för att se Den Helige Guds förlåtande eller vredgade anlete.

BSK i samarbete med
Högskolan i Borås